Vaknade även denna natt ett flertal gånger då mina magsmärtor vägrat ge sig. Jag trotsade mitt magonda och följde med familjen till stranden Kata Noi - vilket jag, nu med facit i handen, inte borde ha gjort.

Väl framme hade blåsten tagit vid och vågorna var meterhöga. Det gick knappt att ta sig varken ned i eller upp ur vattnet då undervattensströmmarna sög ett riktigt tag om oss. Lyckan över vågorna varade inte speciellt länge då jag kände feberfrossan komma, huvudet dunka och magen säga ifrån riktigt ordentligt. Vi bestämde oss därmed för att lämna stranden efter redan två timmar - ca 13.00. Bakom syster på moppen kände jag hur illamåendet började tränga fram och magen dunka - precis när vi rullar in på hotellet svartnar det för ögonen. Det enda jag hör är syster som skriker:

- Mamma, pappa, Amanda ser inget så ni måste ta emot henne!

Därefter kan jag knappt gå utan mamma och pappas hjälp, då de håller mig i varsin arm och bokstavligen släpar mig fram. Den 30 meter långa (korta) vägen förbi poolen och in i vår bungalow känns som en evighet då solen gassar och jag känner kväljningarna komma. Efter att ha varit nära att lägga en spya vid poolen där alla hotellgäster satt nådde jag äntligen mitt mål - toaletten.

Jag har nu legat i sängen och varit nästintill medvetslös i ungefär tre timmar. Har proppat i mig Ibumetin för febern och huvudvärken, Loperamid för magen, Resorb vätskeersättning samt hinkvis med cola - känner mig lite piggare nu men även lite som en illaluktande missbrukare.

I stort sett alla på hotellet, som såg min fina uppvisning, har frågat efter mig om vad som hände och hur jag mår. Känner mig faktiskt lite som en kändis! Flera av gästerna har även tipsat om en väldigt bra doktor som pappa så snällt tog mig till under eftermiddagen.

Givetvis skulle denna dag fortsätta drabba oss med otur - vi blev stoppade av en thaipolis då pappa inte hade hjälmen på sig (den hängde så fint på styret). 300 bath (ca 65 kronor) skulle bötern gå på samt indraget körkort tills betalningen skett. Polisen tog ej emot pengarna - pappa fick istället ett kvitto som han skulle visa för poliskontoret i Chalong (ca en kvart härifrån) för att då kunna betala och sedan åka tillbaka till polisen vid vägen med ett nytt kvitto och därav kunna hämta körkortet. Pappa suckade men gjorde så snällt som han blivit tillsagd. Som grädde på moset var doktorns klinik tillfälligt stängd just idag.

Jag hoppas att er dag har varit snäppet bättre än min!