Det var några dagar sedan sist - men nu är jag här igen! Älskade Mr J halvligger i soffan framför Hollywoodfruar och jag sitter här, med datorn i knät.

Denna dag har varit riktigt fullspäckad - från början till slut. Kära svärmor blev ett år äldre idag, tänker inte nämna någon specifik ålder, så vi for upp till Fjäle i en rasande fart för lite tårtkalas. En tv har även inhandlats då vår strejkade för precis en vecka sedan genom att rasa ihop helt och hållet. Sist men inte minst så hade vi en hejdundrandens tur som fick en bil idag så nu ska älskade lill-Mazdan säljas, vilket känns väldigt vemodigt. Om det är någon som är intresserad av en liten nybesiktigad Mazda med årsmodell -83 så är det bara att höra av sig!

Nu ropar en liten kvällsmacka från köket och Mr J lockar från soffan så jag beger mig nu härifrån..

090427-100319

Det har gått elva långa månader sedan min älskling ryckte in i lumpen i Stockholms vildmark. Vi har verkligen lärt oss att vara ifrån varandra under denna tid, då begreppet distansförhållande nästintill passar in på oss. Nu har äntligen den stora dagen kommit - den nittonde mars 2010 då Mr J muckar! Ingen är gladare än jag, förutom möjligtvis han själv då. Det ska bli så otroligt skönt att få ha min gos hemma föralltid. Jag är så stolt över honom som har klarat sig igenom denna tid trots hårda motgångar - men är man en soldat så är man!

Jag älskar min Johan så innerligt mycket och är så glad att han äntligen är påväg hem, för att stanna! <3

Tänk vad tiden går fort när man har roligt! Denna dag har verkligen svept förbi likt en skugga en solig sommardag. Kom hem väldigt sent i natt efter jobbet, då det blev en hel del eftersnack om allt mellan himmel och jord. Beslutade mig därför att avboka morgonspinningen och satsa på en sovmorgon.

Väl vaken kom mamma förbi och drog med mig ut på stan bland allt vimmel. Vi mötte upp hennes väninna, tog en fika och handlade lite smått och gått. Jag unnade mig de läckra bruna gladiatorsandalerna från Ten Points ovan samt örngott och påslakan i vitt sateen nu till våren - lite lagom vardagslyx!

Nu ska jag leta mig genom kanal5.se efter Håkans bar då jag hört mycket roligt om detta program och därefter blir det träning på Nordic Gym med Emilia!

Jag tittar på den digitala klockan i datorns högra nederkant och känner hur ansiktet drar ihop sig till en förvånande min - klockan närmar sig 04.00 och jag är fortfarande vaken! Mitt jetlag har fortfarande inte hunnit lägga sig men jag trotsade det för en kväll på Tranan. Det kändes oerhört bra att vara tillbaka då jag blev varmt välkomnad utav alla. Trots att det var en vanlig onsdag så fick man höra en del roliga kommentarer lite här och var.

"Hörru du, varför blir du inte modell istället för att stå här? Eller jag bara skojja, eller nej det gjorde jag inte, men ja du fattar." Han vänder sig sedan om till Patricia som står med sin lilla bulle i ugnen och utbrister något i stil med: "Varför blir inte du modell istället för att stå här? Ni två, häng med till min..." Och där tog det slut - med sitt mummel till avslut var det omöjligt att uppfatta det sistnämnda. Den komplimangen tackar vi för!

Nu ligger jag i sängen, alldeles ensam, med datorn på magen. Jag saknar min älskling, jag saknar att få godnattpussar och bamsekramar. Snart är det dock slut på detta trams - snart är du här föralltid!

Hittade en bild på mig och Anneli sedan personalfesten i vintras - mysig bild enligt mig!

Jag avrundar denna resa med dag 16. Resan har varit lång men har ändå gått bra med tanke på att jag, till min stora förvåning, kunde sova mig igenom stora delar av flygplanstiden. Nu sitter vi äntligen på Arlanda igen efter ungefär 27 timmars restid. Inte nog med det så dröjer det ytterligare sju timmar innan vi är hemma i Bollnäs. Det är väl inte helt fel med en resa på hela 34 timmar - suveränt!

Slutet gott, allting gott..

Då har vi nått den fruktade dagen, dag nummer 15 - som betyder hemfärd. Det pirrar i magen, jag tror visst att jag börjar få lite resfeber. Det är ju inte speciellt konstigt med tanke på vår långa hemfärd som ligger alldeles framför våra näsor.

Klockan 15.00, thailändsk tid, förflyttar vi oss från hotellet och in i en taxi som tar oss en timme bort - till Phukets flygplats. I Phuket väntar en 1,5 timmes lång flygfärd till Bangkok och därefter en 10,45 timmes flygresa till Istanbul. Väl framme i Turkiet får vi vänta i ungefär tre timmar för att sedan sätta oss på en tre timmar lång flygresa till Arlanda. Väl framme i underbara Sverige ska vi, efter några timmars väntetid, hoppa på tåget som tar oss hem till lilla Bollnäs!

Jag vill tacka min underbara familj för denna tid i paradiset!

Nu blir det ett sista dopp i poolen innan duschen och min skööna byxdräkt väntar..

Idag har det faktiskt varit en ganska jobbig dag, trots att jag befinner mig i paradiset. Solen har stekt som aldrig förut och systrarna har ej kunnat bada pga gårdagens "gaddning" - jobbigt. Mamma och pappa har plaskat runt i poolen lite extra mycket för att fresta oss - jobbigt. Det har varit sista hela dagen i underbara Thailand - jobbigt. Idiotiska jag missade älsklingens samtal i natt - EXTREMT jobbigt! Nej, nu ska jag försöka vända detta till något positivt, eftersom vi bara har några ynka timmar kvar i detta land.

Vill tillägga att mamma och pappa unnade sig lite massage idag medan Sara låg inne i vår bungalow och gjorde skolarbete och jag satt i skuggan och läste!

Det blev en tatuering tillslut - och gud så nöjd jag blev! Resultatet suger jag lite på tills mina nära och kära fått se den, låter bäst i mina öron!

Middagen serverades på The red onion och restaurangen levde verkligen upp till sitt goda rykte - utsökt mat i gigantiska portioner. Pappa ville, i vanlig ordning, prova allt från menyn och beställde därav in tre maträtter. Tjii fick gubben som var tvungen att lämna en tredjedel av maten pga en stor, utspännd mage. Kvällen avslutades i Karon där mamma, efter två veckors letande, äntligen fann sin svarta kjol. Vi träffade även på gofisarna ovan i samband med kjolshoppingen.

Nai Harn stod på schemat denna morgon trots lite svala vindar och riktigt tunt soldis. Väl framme kände vi inte igen oss då stranden ändrats radikalt sedan sist vi slog oss ned på denna strand - ungefär en vecka sedan. Viken där vattnet brukade strömma in från havet var helt täckt av sand och vattnet var två decimeter lägre än vanligt. Kanske har det att göra med de starka vindarna som funnits över Thailand de senaste dygnen!?

När klockan började närma sig 15.00 återvände vi till hotellet då Mortern kom med våffeljärnet i högsta hugg - här skulle det gräddas våfflor! Vi beställde in lite glass från hotellbaren och blandade den med hallonsylten Morten haft med sig och gud så gott det blev. Vi bjöd även thaitjejen i baren på en våffla och hon gillade den faktiskt!

Ikväll blir det middag i Karon på The red onion som vi blivit tipsade om från flera håll, så kika in här imorgon så får ni se vad vi tyckte!

Efter dykturen var vi alla mer eller mindre möra när kvällen började närma sig. Vi, ordagrant, kämpade för att hålla ögonlocken uppe då vi entrade mopederna och styrde in mot Patong där en god middag väntade.

En, enligt moder, turbulent mopedfärd över de mörka bergen senare var vi äntligen framme vid PS-hotell. Vilken brakmiddag det blev - förrätt, varmrätt och gigantiska efterrätter i glada färger! Jag klagar då inte när halva nöjet med att resa är just den utsökta maten. Dock är jag personligen inte speciellt förtjust i thaimat men det finns ju andra delikatesser. Den resterande delen av kvällen spenderades åt shopping, kom dock hem till Kata tomhänt denna gång.

Efter kvällens middag var hela familjen helt slutkörda. Vi var därav tvugna att promenera till hotellet för att slå oss till ro, på våra plankor till sängar, innan kvällen kunde fortsätta. För min del förstår jag vad tröttheten kom ifrån då min stackars mage, som precis hunnit återhämtat sig, serverades köttbullar med spagetti. Det var dock inga vanliga köttbullar utan sådana med en konsistens likt segaråttor och en storlek på 5 cm i diameter - stackars liten! Efter vår lilla powernap drog vi ut i Kata och shoppade lite. Kvällen avslutades på en tex mex restaurang där det blev äppelpaj samt friterade bananer och glass till efterrätt.

Dag nummer nio har spenderats på Kata beach då lill-magen mår lite bättre. Idag har jag faktiskt fått i mig lite föda trots att my stomach har förvandlats till en lite hårdare och mer svälld variant. Det blev inte så mycket nya bilder denna dag, eftersom vi återigen vistades på vår hemstrand. Imorgon bär det dock av till den norra delen av Patong beach och då lovar jag ett litet bildgalleri så häng med!

Förövrigt håller värmen och den stekheta solen i sig och alla i familjen har börjat flagna - till och med superpappan med stålskinn! Tittar man ut över stranden ligger 90 % av soldyrkarna under parasoll, solen har aldrig varit så ivrig på att bränna som nu.

Måste bara tillägga att jag blev så oerhört glad och lycklig när älsklingen ringde igår kväll. Att få höra hans röst betyder så oerhört mycket. Den enorma längtan som finns inuti mig har nu dämpats lite och mitt hjärta har fått slagit några extra starka slag.

Jag älskar dig Johan! <3

Vaknade även denna natt ett flertal gånger då mina magsmärtor vägrat ge sig. Jag trotsade mitt magonda och följde med familjen till stranden Kata Noi - vilket jag, nu med facit i handen, inte borde ha gjort.

Väl framme hade blåsten tagit vid och vågorna var meterhöga. Det gick knappt att ta sig varken ned i eller upp ur vattnet då undervattensströmmarna sög ett riktigt tag om oss. Lyckan över vågorna varade inte speciellt länge då jag kände feberfrossan komma, huvudet dunka och magen säga ifrån riktigt ordentligt. Vi bestämde oss därmed för att lämna stranden efter redan två timmar - ca 13.00. Bakom syster på moppen kände jag hur illamåendet började tränga fram och magen dunka - precis när vi rullar in på hotellet svartnar det för ögonen. Det enda jag hör är syster som skriker:

- Mamma, pappa, Amanda ser inget så ni måste ta emot henne!

Därefter kan jag knappt gå utan mamma och pappas hjälp, då de håller mig i varsin arm och bokstavligen släpar mig fram. Den 30 meter långa (korta) vägen förbi poolen och in i vår bungalow känns som en evighet då solen gassar och jag känner kväljningarna komma. Efter att ha varit nära att lägga en spya vid poolen där alla hotellgäster satt nådde jag äntligen mitt mål - toaletten.

Jag har nu legat i sängen och varit nästintill medvetslös i ungefär tre timmar. Har proppat i mig Ibumetin för febern och huvudvärken, Loperamid för magen, Resorb vätskeersättning samt hinkvis med cola - känner mig lite piggare nu men även lite som en illaluktande missbrukare.

I stort sett alla på hotellet, som såg min fina uppvisning, har frågat efter mig om vad som hände och hur jag mår. Känner mig faktiskt lite som en kändis! Flera av gästerna har även tipsat om en väldigt bra doktor som pappa så snällt tog mig till under eftermiddagen.

Givetvis skulle denna dag fortsätta drabba oss med otur - vi blev stoppade av en thaipolis då pappa inte hade hjälmen på sig (den hängde så fint på styret). 300 bath (ca 65 kronor) skulle bötern gå på samt indraget körkort tills betalningen skett. Polisen tog ej emot pengarna - pappa fick istället ett kvitto som han skulle visa för poliskontoret i Chalong (ca en kvart härifrån) för att då kunna betala och sedan åka tillbaka till polisen vid vägen med ett nytt kvitto och därav kunna hämta körkortet. Pappa suckade men gjorde så snällt som han blivit tillsagd. Som grädde på moset var doktorns klinik tillfälligt stängd just idag.

Jag hoppas att er dag har varit snäppet bättre än min!

Denna dag har varit den absolut varmaste hittills, trots friska vindar. Jag överdriver inte om jag påstår att jag inte legat i solen mer än tio minuter i sträck - det var allt jag klarade av. Tack gud för parasollet - det är inte helt fy skam att ligga med huvudet under ett parasoll med en bra bok i handen.

När kvällen började närma sig och graderna sjunka något tog vi mopederna mot marknaden. Tro det eller ej men där har de rea på de redan sjukligt låga priserna. Var du än vänder dig hör du röster som skriker:

- Madame madame, good sale for you!!

Efter shoppingen blev det en supergod middag på Ps-hotell inne i Patong där jag åt världens godaste lasagne. Därefter for vi hem till vår bungalow då min mage inte är helt ok - toaletten har varit min sovplats de senaste två nätterna. Tack och lov har vi en riktig toalettstol och inte endast en grop i marken.